Ibland känns det som att livet springer förbi en, står långt bort o ropar, skynda dig då, det är så mycket du måste se. Så mycket du måste göra.
Så jag springer iväg, fortare o fortare för att hinna ikapp, jag tittar men jag ser inte sakerna runt omkring, jag hör alla prata, alla ord jag borde veta, allt jag borde kunna men jag lyssnar inte, jag känner på sakerna i min väg men rör jag vid dem? Jag smakar på de nya sakerna, men allting smakar likadant för jag hinner inte njuta.
Hur fort jag än springer så hinner jag aldrig ikapp o nu står jag här med ett bultande hjärta o ser mig omkring, vad var det jag missade? vad är det jag springer efter? Jag undrar om jag någonsin ska förstå mitt eget bästa.
