Att vara arbetslös.

Sen jag flyttade upp till stockholm i maj 2008 har jag mer eller mindre varit arbetslös. timanställning hit och sommarjobb dit. Inget jag direkt kunnat leva väl på.

Jag har VARENDA morgon gått upp halv 8 ungefär, kollat ams hemsida, suttit med telefonkataloger, ringt och besökt och mailat. O ändå händer ingenting.
Satt nyss och läste en artikel på aftonbladet och blir så förbannad på människor som inte har en aning om vad de pratar om.
Ja, jag e arbetslös men jag e varken dummare eller latare än någon annan, jag VILL jobba, jag sitter inte o väntar på att den goda fen ska knacka på dörren eller att ett jobb ska dimpa ner i skallen på mig, jag jobbar hårt för o få ett jobb, jobbar röven av mig och stressar sönder mig för o söka jobb.
Vem sjutton ger någon annan rätten att kalla mig eller någon annan arbetslös för lat?!

Om man söker mer än 100 jobb så måste man ju göra något fel påstår människan som kommenterat artikeln... jasså det måste man? man kan inte bara ha en jäkla otur? det kan inte vara så att av de tusental som söker det där jobbet finns någon som e mer kvalificerad för det än vad jag e? Måste det innebära att det e fel på mig?

Jag vaknar med ångest, jag somnar med ångest, jag får ångest för att jag mitt på dagen vill ta en dusch, eller kanske åka till stan o komma bort från mitt hem en liten stund. Jag är för fasen mer stressad som arbetslös än jag var när jag jobbade heltid.

Det är inget fel på mig! Det sitter dock fler som jag, som söker o söker utan framgång... o sen sitter de andra där som vänder på dygnet o skiter i vilket o ändå får jobb... som gnäller för att de inte vill jobba... det spelar ingen roll om det är ologiskt o orättvist... det är bara så det är.

O det är inte lätt o hålla hoppet uppe när arbetsgivare inte ens kan ge dig respons med ett nej... tystnad e mer knäckande än ett nej... det är inte lätt o hålla hoppet uppe när man gång på gång faller på målsnöret när man hela tiden kommer i kontakt med arbetsgivare som bara vill utnyttja systemet.
Jag kliver fortf upp på mornarna, med klumpen i magen o ångesten framför ögonen men jag kliver upp varenda morgon o det e fan i mej jobbigt bara det ibland, men jag gör det, så kalla inte mig o andra för lata eller påstå att vi gör eller är fel när ni inte har en aning om vad vi gör!

//M