Tacksamhet

Hela det här inlägget kommer tillägnas två personer som senaste året har kommit in i mitt liv och som numera ligger mig mycket varmt om hjärtat.

Ni har utan att känna mig särskilt bra gett mig mer än ni kan ana.
För första gången sedan jag flyttade upp till sthlm ser jag ljusare på framtiden, kan ana att framtiden innehåller glada stunder tillsammans med er.
I saknaden efter min familj hemma, i stunder då jag inte orkat så mycket har den ena av er trätt in som ett ofantligt stöd, dina ord, det faktum att du lyssnat och brytt dig betyder massor för mig.
Den andra har dragit mig upp igen när jag legat på knä och inte vetat vad 17 jag ska göra med mitt liv, när jag undrat om det jag kämpat och ansträngt mig för någonsin ska löna sig.

När jag tänker på er blir jag glad och varm i själen och jag är så glad att ha två vänner som ni.
Jag kan höra er skratta, jag kan se er le och jag tror aldrig jag kommer kunna förklara hur tacksam jag är.

Laila du är inte min mamma och jag vet hur förskräckt du blev när du fick veta att du kunde ha varit det... kommer nog aldrig glömma din min, men du har trätt in och stöttat mig när jag varit ledsen och saknat just min mamma och min övriga familj. Jag kan inte tacka dig bättre än såhär.

Sollan du har gett mig ett jobb, det är helt och hållet din förtjänst att jag står där jag står idag. Jag är dig evigt tacksam för att du tänkte på mig och har fixat och ordnat allting.
Att du dessutom är en underbar människa och vän gör inte saken sämre.

Tack för allt ni gjort för mig. Ni är båda två helt underbara människor och jag älskar er.

Kram
Mariana