Dialekt

Nu har det hänt en sak igen som jag inte kan förstå.
Jag är från Kristianstad från början, det ligger i skåne så självklart pratar jag skånska, inte så bred skånska som många gör ännu mer söderut men dock skånska.
Jag själv älskar dialekter, alla olika ord och uttal, tycker det är urbota charmigt och anser att det är det som gör Sverige till ett rikt land!
Jag får ofta höra att jag pratar både skånska, småländska och blekingska och då kristianstad ligger på gränsen till blekinge så fine with me liksom.
Idag var jag på rekrytering där en kille som också skulle in frågade mig var jag kom ifrån, jag svarar att från början är jag från kristianstad i skåne men har bott i Sthlm i ett år då säger han, ett år? det hörs ju inte... du borde verkligen försöka ta bort den där hemska skånskan, alla vet ju att skånska är den fulaste dialekten av alla.
Jag kommer även ihåg när jag första gången träffade min sambos brors ena polare, jag skulle ju åka hem till danmark och jag var ju lika fet o ful som jag pratade och jag hade gröt i halsen osv osv.
Nu undrar jag får man verkligen säga vad som helst till en människa man inte känner?
Det allra roligaste av att är att de som gnällt mest på min dialekt faktiskt är tillsammans med tjejer som är gotlänningar från början... är inte det också en speciell dialekt? Och Stockholmare som påstår att deras dialekt är den rätta, vem har bestämt det? Stockholmska är inte rikssvenska om ni trodde det... och rikssvenskan är egentligen den rätta svenskan isåfall, då har ni här uppe också fel...
Jag pratade med en dam i början när jag hade flyttat upp som sa en massa ord jag skulle öva på, hon var själv från skåne från början och hon hade slutat säga ord som innehöll R för att slippa bli mobbad och för att bli accepterad, och övade på R-ord hemma. försök själva prata utan att använda bokstaven R... lycka till.
Och ju mer folk gnäller om min dialekt desto mer förbannad blir jag och vill inte alls lägga av utan brer på mer.
Jag är den jag är precis som ni är, jag har inte valt sättet jag pratar på, mitt utseende eller var jag föddes. Däremot så väljer jag att uppföra mig, framför allt mot människor jag inte känner, jag har känt mig så oaccepterad och ovälkommen av så många människor här uppe.
Man måste inte vädra alla sina åsikter, man måste inte älska alla, jag älskar själv inte alla men fast jag anser att ni beteer er som idioter och behandlar mig illa så respekterar jag er och det är det jag vill ha tillbaka. RESPEKT!
Ska det vara så jävla svårt??