Henrik Schyffert

Har precis tittat på hans show på tv.
Det var roligt, vackert, utlämnande, sorgligt och helt fantastiskt.
Har visserligen alltid gillat honom men att se en honom ge så mycket av sig själv och att faktiskt se att han var smått tårögd i slutet var underbart.
Han sa saker som är så sant som att det är lätt att skämta om saker som är jobbiga, att skämta bort och låtsas att det inte spelar någon roll, men att ärligt berätta om saker man gått igenom, att vara helt och totalt sann emot andra är mycket svårare för då måste man se in i sig själv, se saker man inte vill se, känna saker man inte vill känna och förlita sig på känslan av att man klarar av det.
Det är en jobbig känsla, känslan att förlita sig på sig själv fast man egentligen inte tror att man kan.
Jag beundrar människor som vågar, har själv inte alltid vågat, var också en person som skämtade bort allt som gjorde ont, insett att det inte håller, men det svåraste av allt är att möta sin egen blick i spegeln och säga att man kan, att trotsa allt som kroppen och hjärnan säger och göra det ändå, alla har vi våra egna sätt, den här showen var hans sätt.
Henrik Schyffert är ett geni.